Farnbojantan

Var nere i källaren å kollade in i det stora förrådet. Å kom på att det var nog mycket som är sparat som jag inte har rört på snart dom 3 åren som jag har bott här. Å då resonerar jag som så att då ska det bort så man kan fylla på mä nytt skit ;). Så jag ska nog ta å köpa hem sopsäckar å sen är det ju bara att sätta igång å gå igenom att å spara sånt som man vill ha kvar (det ska inte vara mycket hoppas jag)sen kasta resten eller ge bort eller skänka till nått Röda Korset eller så. Menar.. kan det glädja nån annan så är ju det jätte bra. Jag kollade in 2 påsar nu när jag var ner.. den ena var faktiskt jobbig att kolla i för det var gammla vykort å brev. Det var många flaschbacks som kom tillbaka. Jag kastade mej många år tillbaka. Visserligen rensade jag jätte mycket när jag flyttade men det verkar hela tiden fylla på mä nytt. Men då sparde jag en hel del gammal minnen oxå.. å ja det är ju bara att vara hård mot sej själv å beroende på vad det är för minnen så.. får det nog gå vidare. Fast mä ett tungt hjärta. Men jag hoppas att mitt förråd ska se trevligare å roligare ut sen när det är lättare att gå där inne å man har förhoppningsvis en bättre överskikt/struktur över allt. Det ska bli ett löfte till mej om det nya livet. Ut mä så mycket gammal skit som bara går å man får plats för mitt nya som jag ser ifram imot. Här 2010... här kommer jag. (hoppas jag)

Vad trött jag blir på mej själv. Varför ska jag vara en sån stor FEGIS för. Det är massor av saker som jag går misste om bara för att jag inte vågar. Varför vågar jag inte... ärligt det vet jag inte:S känner bara att jag inte törs/vågar. Sen.. hatar jag när jag har svårt att ta imot om nån vill bjuda på nått som jag vet kommer att kosta en hel del pengar. Som jag inte själv skulle ha råd att åka eller göra. Kan vara för att jag är så rädd att folk ska tycka att man utnyttjar den som bjuder. Vad jag vet så har jag aldrig utnyttjat nån å jag hoppas att jag inte kommer att göra det heller. Jag skulle önska att man kunde köpa MOD i stora lass vad glad jag skulle vara då. Sen skulle jag vilja ha ett annat tänk om det här att åka på nån bjud resa tex. Visa mer uppskattning att det finns folk som faktiskt vill bjuda mej på ex båtresor. Å då tänka så att.. man kan ju faktiskt utnyttja varann, alltså jag får åka på en resa som jag gärna vill göra men inte har råd å.. den som bjuder får förhoppningsvis ett trevligt sällskap mä sej.

Alltså jag börjar ibland fundera på om jag har gjort nått dumt. Eller har jag gjort nått halvbra mot nån. Nä jag kastas mellan hopp å förtvivlan hela tiden så jag blir nästan galen. Jag saknar nån ibland å ibland så saknar jag nån annan å ibland så saknar jag nån ytterligare. Men en av dessa är mitt barn å hon kommer jag aldrig att sluta att sakna. Men vad jobbigt det blir när man kommer till en punkt i livet där man vill å behöver stanna upp för att försöka finna sej själv. Där är jag nu å.. funderar gör jag men.. vad kommer jag fram till. Jo att jag måste försöka fånga dagen å göra nått bra av den å inte jämt vara så rädd å fundersam. Kanske våga lita lite mer på folk i min omgivning.. men jag vet att jag är alldels för skeptisk mot folk å saker å det är inge bra. Vissa puschar på mej i mitt beslut medans andra hjälper mej att vända å vrida på saker till både det bättre å det sämre. Dom menar hur det än är så är det mitt beslut å jag gör som jag vill. Medans det kan kännas som nån tycker att man är dum å får skylla sej själv om man gör fel val. Jaja det är mitt liv å dom som stöttar är nog bättre vänner som tycker att jag får göra som jag vill trotts att jag beklagat mej ibland. Bara jag är glad så är dom glada =)

På om julen börjar bli slut på riktigt nu. Det var 20de knut igår å.. då ska väl julen ut egentligen??? Eller hur är det? Vet att många har redan avslutat julen men det är ju sååå mysigt mä julstakarna som lyser i fönstret menar.. det är ju ännu snö ute å då hör dom ju till. Har tagit ut granen för en vecka sen å dom andra julprytlarna är oxå borta. Det som är kvar är en ljusgardin, 2 ljusstakar å så julgardinerna. Å det är ju det som nu är kvar som jag sitter å överväger om dom ska åka ut ikväll (tror inte det eftersom jag njuter för mycket över dom än) eller imorrn eller ihelgen. Vet att jag måste sy en gardin först bara innan ljusgardinen försvinner men.. man ska ju ta sej i kragen oxå. Å det är inte så bra för att sista gången jag hade symaskinen så krånglade den hela tiden å till slut tröttnade jag å sydde ändå. Det ser inget fint å kul ut men gardin pipen kom upp iaf. Går ju fort bara man börjar.. men som sagt.. bara man börjar men den måste sys innan söndag kväll... så.. jag ska nog börja sy på den ikväll. Känner mej lite laddad men det hinner haha ändra sej.

Nu har redan 14 dar gått. Imorrn är det dags att skilja sej från.. min älskade dotter. Då ska hon till sin pappa å hon kommer inte att komma förrns nästa söndag em nån gång till mej. Vi har inte gjort så mycket eller nått speciellt eftersom det har varit så kallt nästan hela tiden. Men hon sa det oxå nu ikväll när det var dags att lägga sej att hennes jullov hade gått så jätte fort. Så gör ju tiden.. jag känner lika dant att det känns som det var redan igår som jag fick henne till mej å nu... är det dags att köra henne till hennes pappa igen. Men man får njuta in i det längsta å bara mysa å vi avslutar våra 14 dagar mä att åka på ett dop å det ser både hon å jag fram imot. Hoppas nästa vecka går fort å jag.. ja jag känner mej redan rastlös.. man har ju haft nån hemma hela tiden så det kommer att kännas jätte tomt att nu behöva lämna henne. Men mitt i allt är jag ändå glad att hon ännu vill åka dit efter allt bråk som är tyvärr mellan mej å hennes pappa. Det skulle bespara oss alla så mycket energi. Å nu är det nytt år.. å det betyder att jag måste ta tag i mitt liv... å det är NU för ingen annan kommer att göra det åt mej.

Jaha då är det ett nytt år igen. Usch, tiden går så fort å jag får inget gjort å inget händer förrutom att tiden bara rusar iväg på inget alls. Inget jobb å inget nyårslöfte... hur ska detta år bli???? Jag har iaf ett minne från nyårsafton 2009/2010. Klockan 11 på nyårsaftons fm så får jag mess från en av mina bättre vänner att dom under har upptäckt att en ruta gått sönder i min lägenhet. I lite panik ringer jag Rosie för att fråga om det var sant.. fast jag förstog det så vill jag ändå bara få höra det. Så jag ringde Johan som hade fått min ena reservnyckel för att kolla mina element som jag får luft i hela tiden å jag har haft mycket problem mä värmen. Så han får åka över för att kolla hur det är å ringa jouren om det trasiga fönstret. Under tiden medans jag skickar dit Johan så ringer Rosies man Micke å säger att fönstret är helt krossat då får jag panik. Jag är tillfälligt i E-tuna mä mamma å sambo å kan inget göra. Johan ringer lite senare å jag får bekrkäftat att det är ett stort runt hål i bägge rutorna å att inne rutan är helt trasig. Men Johan är så gullig så han fixar allt trotts att det är nyårsafton å han ska vara borta själv på em/kvällen. Han ringer jouren, han väntar in glasmästaren, ringer å polisanmäler. Å det bästa av allt... han börjar sopa bort allt glas så jag ska slippa se allt när jag kommer att komma hem. Det tar han lång tid att få upp/ihop allt glas. Han kom till lägenheten vid 12 å vid 16 tiden så var den nya rutan på plats å han kunde åka här ifrån. Det finns inge tecken på att man kan gissa va det är som har kastat/skjutits in genom rutorna. Men Johan tittade medans han väntade på glasmästaren å jag har kollat när jag kom hem. Men.. inte ett spår. Det troliga är att det är en snöboll som har hunnit smältit å torkat upp innan Johan kom hit. Det är nästan skit samman... men jag hoppas att det är en engångs grej. För jag tänker en del på vad det kan vara å varför just mitt fönster. Men men det ska inte skrämma iväg mej iaf. Så det så om det var tänkt nått sånt.

Så här glad har jag nog inte varit sen.... typ -96 när jag köpte min första häst (som tyvärr är i himmlen sen flera år tillbaks) Allt bara pekar uppåt just nu. Har mått dåligt så mycket å länge nu så.. flera små grejor får mej nu att sväva på små rosa moln. Jag har haft som julafton i 2 dar nu så.. vad ska nu själva julafton göra mej glad mä tro, det finns nog inget men vad gör det. Hoppas inte nått skiter sej men lovat är lovat å det gäller barnets pappa/sambo så hon/dom inte ändrar sej. Sen kom det ju MASSOR massor av snö bara så där igår. Sen kunde en av mina bättre följa mä till Åland en 24h mä sin son. Det är min dotter som vunnit en 24h å ville ha mä sej nån kompis å då frågade vi Rosie å Bias o dom ville. Hon skulle bara höra mä jobbet om ledigt.. Å hon fick LEDIGT. Å det som hände idag förutom att Rosie fick ledigt är att jag nu helt plötsligt kunde skaffa ett helt vanligt VISAkort. När ja ringde å frågade för säkert 5-6v sen så var man tvungen att ha ett fast jobb eller gå på CSN för att få det. Å eftersom jag tyvärr inte hade nått av det.. så fick jag inget. Men idag drog jag en rövare å frågade då jag var in å tog ut pengar.. å då var det inte tal om att man skulle ha fast jobb. Bara en "lön" som gick in å det gör ju min a-kassa. Åååå jag är så härligt GLAD.. vad kul det känns att få vara det för första gången på jätte länge. Hoppas att det varar jätte länge... men jag är så glad så länge det varar!!

Äntligen kom den efter längtade snön. Tror att alla har längtat efter den, tycker att alla har skrivit om den lyckan som status på facebook. Vi hade lite snö igår men... men inatt så hade det rammlat ner en hel del, för att inte tala om det som har rammlat ner under hela dagen. Det har kommit decimetrar kan man verkligen säga. Hoppas nu bara att detta får stanna fram å över jul å gärna längre, inte mej imot om det stannar nu till januari ut men det är väl ingen risk. Man får suga i sej nu att snön har kommit till slut å att det är ljusare ute, så länge som den nu vara.

Jag kan inte fatta.. det är julafton om precis 10 dagar. Tycker att detta år har bara sagt svirs å så är det snart jul igen. Sitter här mä samma ångest som förra året hur jag ska få pengarna att räcka till å vad jag ska köpa för julklappar till barnet. Jag har köpt en jumper till en... å hur jag än letar så är den borta. Då har jag nog gömt den lite för bra känns det som. Eftersom jag inte själv hittar den hur jag än letar. Jag måste leta lite till, jag måste ju hitta den så jag kan slå i den å lägga den under granen på torsdag när den är upp plockad å hoppsatt. Ska bli skönt när julen är borta å.. till en viss del även nyårsafton. Det är samma bekymmer som varje år... alla sliter å drar i en mä sämre å sämre förslag än den andra. Så det beror på vart vi ska sova hur länge vi stannar kvar hemme i nyår. Det lutar mer å mer åt att jag inte åker hem över julafton. Utan ska nog chocka kroppen å vara hemma. Det kommer att kännas jätte konstigt men.. bara att apceptera att det blir så här när man är separarerad å bor många mil ifrån sina nära å kära. Det som jag då ser fram imot om jag blir hemma att ja vill gå på midnattsmässan som är halv 12 på natten. Det är inget vi har hemma.. vad jag vet, så detta vill jag inte missa om det är så att jag har chansen. Men men den som lever får se......

Igår var vi till Tomteland. Allt såg sej likt sen jag å Bina var där för... ja jag tror det börjar vara 4 år sen. Men det gör inte så mycket för då vi var där förra gången så var det slutet på augusti å det regnade. Inte så jätte mycket julstämmning då precis. Igår var det iaf lite snö å det var säkert -2 minus. Så något mer juligt var det iaf. Men vi gick nån trollrunda å gick å kika runt där borta i 4h men det räckte mer än väl. På slutet så delade dom ut facklor så det skulle lysas upp fint å sen avslutades det sen mä ett litet fyverkeri. Det var kul att ha varit på Tomteland igen men.. jag känner att man ska nog inte åka dit för ofta. Så nu får vi se om det haha dröjer 4 år till nästa gång. Å risken är att det är sista gången sen är barnet så.. stort att hon nog har "vuxit" ur det.

Jag som trodde att man bara åkte ner på 60 m men misstänkte att det kan vara svårt att fixa bord där men.. det kan ju ha löst sej på nått sätt att det gick. Men men nä nä vi var ända ner på 155M.. som började mä en skakig hisstur på 4min å 13 sek. Hua jag som INTE riktigt gillar hissar :( gillade inte riktigt denna resa. Jag började må illa å vart lite rädd.. tänk om nått händer där nere, ja har ju iaf min dotter mä mej. Det tog mej flera minuter innan denna ångest släppte å jag glömde att vi satt så långt ner. Men det var en upplevelse det var det ju, som man ändå var lite stålt över bara man började ta in alla intryck som blev. Maten var helt okej, inte wow men den var ätbar. Det var inte fullt så denna middag verkar/verkade inte vara så efter frågad som jag trodde. Men vi var iaf 22 pers mä oss 3. Det ända smolket i bägaren var att ett sällskap hade fått lite för mycket innan för västen å sjöng å skrållade å det ekade bra i det gruvrum som vi var i. Vilket jag kan tycka att det inte passade sej av flera skäl, vi var ju inte ett slutet sällskap å då tycker inte jag att man gör så. Å ibörjan när dom drog igång så var jg orolig över att berget skulle börja röra sej.. haha eftersom jag var rädd. Men detta var helt klart en... KUL GREJ!!!!

Nu sitter jag å laddar för att snart åka till Sala Silvergruva. Vi ska åka ner på 60 m tror jag å där ska vi äta en 3 rätters. Det ska bli så kul, spännande å se hur dom har dukat å vad det är för mat som man får. Det som är det svåraste är ju vad man ska ha för kläder på sej.. det eviga tjatet när man är tjej. Men.. nu kan jag tänka att detta borde vara lättare eftersom man kommer sitta fullt på pälsade där nere efter som det är ca 5+ grader bara där nere. Så man behöver inte klä sej jätte snygg men haha ändå har jag problem. Känns som det skulle vara lättare om man fick klä sej snyggt. Men men man är väl aldrig nöjd heller känns det som. Men jag får återkomma senare mä ett omdöme om hur många + poäng detta besök får det kostar iaf 495 kr/person så då ska man väl få nått bra att äta trotts att man betlar för att äta nere i gruvan. Det som oxå är lite kul det var bara 3 sittningar nere i gruvan å jag/vi lyckades få en som passade mej å mitt barn. Men jag vet iofs inte heller hur stor efter frågan har varit men som sagt det får vi nog se när vi kommer dit. På mä hjälm å sen så går vi eller åker vi ner :P

Jag mår så dåligt över flera sitvationer som jag inte kan rå på å det känns ÄNNU jobbigare. Det är bråk här å det är bråk där å det är bråk där. Å på nått sätt är jag inblandad i alla 3 helt utan min vilja.. skulle jag vilja säga. Kan inte denna himmla piss juls hysteri vara över... JAG VILL INTE MÅ DÅLIGT!!! Julen är jätte mysig å trevlig men.. jag mår så dåligt ändå av den stundtals. Jag pinar mej mä jullåtar jag pinar mej att gå in på den ytterligre nya ägarens blogg å kan läsa om Nattis, fatta å förstå... hon var sååååå himmla nära att bli min igen... så bara vipps så försvann hon. Jag gråter å jag gråter.. hon är min bästa häst.. vi hade mycket kul å visst det var väl gånger hon inte låg på haha tio i topplistan precis men.. Ja nån ny häst lär det då aldrig bli å... aldrig Nattis. Sen är det så mycket små bråk runt mej så jag orkar inte snart stå imot allt. Alla säger å vad du är duktig som orkar stå imot men... fatta vad det kostar mej många tårar å ilska. När dom/han inte förstår ett jävla skit. Jaja nu är det dags att sova, vilket oxå betyder att kudden kommer att bli våt av tårar. Å då är den inge skön att sova på men.. vad gör det om 100 år. Den tar imot mina våta tårar å klagar aldrig en gång över att den blir dyngsur å måste kramas ur.

Var på Johans brors 30 års fest igår. Det var rätt trevligt å det var en bra stämning. Bra musik å så kom dansen igång. Först gick det lite trögt som det alltid gör men nångra vågade sej rätt omgående upp för att dansa vilket lede till att fler å fler vågade sej upp. Sen hände nått... det blev ett bråk ett triangeldrama eller vad man ska kalla det. Några börjar gruffa, skrika på varann. Å det var 2 av mina vänner som började skrika på varann. Men jag tog mä mej den ena tjejen ut som bråkade för att prata. Alltså jag kan inte skriva allt här det är för invecklat men.. det slutar att det är 4 personer, 3 tjejor å en kille som bråkade. Då förstår ni säkert vad dom bråkade om. Jag kännde mej som värsta fredsmäklaren, sprang å drog i sär folk hela tiden. var det inte den ena så var det den andra å var det inte den andra så var det den 3 dje. Haha vilket jobb jag hade. Men jag kände rätt snart att enda sättet att få stopp på detta var att ta mä min bättre vän hem. Då skulle det lugna ner sej på stället eftersom hon var den som var huvepersonen i det hela kan man säga. Efter mycket om å men så fick jag faktiskt mä henne hem (det är bara gudarna som vet vilket jobb jag la ner för att få mä henne hem) Men till slut fick jag mä henne hem å jag var kvar där en stund innan jag gick för att hon skulle få låsa dörren å lägga sej. Kontaktade då ena tjejen å fick veta att det hade blivit lugnare så... det var skönt att jag insåg att det var rätt att jag å min vän skulle gå hem. Klockan var iaf rätt mycket å hon full å trött. Nu så här mä facit ihanden så hoppas jag verkligen att alla ska bli sams igen att det bara var en fylle grej helt enkelt. Å att den där stackars killen inte åkte hem tidigt imorse betanke på att han bor många mil bort. Allt för många mil bort för att skicka nån hemifrån att hämta han å vända å åka dessa timmar hem igen. Så nu återstår att även om deras vänskap har fått en liten törn att dom ska bli vänner igen å att när som nu förhoppningsvis pratar ut om detta imorrn att dom kan avsluta samtalet mä att dom skrattar.

Nu har första advent varit å man har lite julstämning i kroppen. Med julpynt lite här å var å så nu kylan på det... då borde det inte kunna bli bättre. Men det är faktiskt så.. det kan bli bättre. Jag skulle vilja ha ro i mitt privatliv slippa bråka å jävlas så gott som jämt. Men om man bortser från det så har mitt liv förändrats lite iaf för detta bråk har ju funnits i mitt liv så länge som 1.5-2 år så det är jag så van mä. Så har jag inget timjobb längre. Jag har blivit av mä mitt älskade jobb på Salas fängelse. Jag bara trivdes där,å det var kanon arbetskamrater (bortsett från ett undantag som det alltid finns) så var det bara såååå.. underbart. Det är väl därför som jag inte fick ha jobbet kvar :(. Det finns "visst" nått som heter LAS som ska vara till en fördel för alla timjobbare. Men för mej blev det min "död" på Salberga. Jag har nu jobbat där så mycket å så länge att jag har bara några få dar kvar tills jag blir LASad å... då är det tack å adjö. SKIT TUNGT!!!!! Det var inte mä glädje som jag lämnade in mina kläder precis, utan mä ett tungt hjärta. Så nu står jag här på skratch igen.. å har inget att göra. Visst visst nu till jul så är det ju på gott å ont men.. jag vill JOBBA. Men men.. nu till verkligheten.. söka jobb... som inte finns....

Idag fyller jag.. å denna födelsedag får mej att känna mej så.. ja ensam sen jag vart singel. Bor 10 mil från min släkt å.. ja ibland känns det som mina riktiga vänner bor bara där oxå. Eller jag har några vänner här där jag nu bor men.. känner ändå mej så jävla ensam. Vill bara gråta... har samma känsla varje år.. vill inte fylla år. Jag säger bara det att det är tur att jag har dottern annars vet jag inte vad jag skulle göra. Ska det vara så här.. det är lika närmare jul.. då har jag oxå samma öken kännsla speciellt när det är sån här jul då hon ska fira julafton mä sin pappa. Alltså jag fixar inte snart mer. Sen.. så.. jag saknar M I N häst Nattis. Har sålt henne för lite över 2 år sen å allt för ofta kommer det över mej. Å är jag sen redan nere.. ja då blir det inte bättre. Som idag när jag redan är down ( men vad faan idag ska jag ju bara skrika yppie.. men det fasnar bara i hjärtat)så var jag in i den allra nya ägarens blogg å såg blider å läste hur glad hon å hennes barn var över henne. Alltså det var ju kul... men.. det känns sååå tungt. Jag kommer aldrig mer få en egen häst. Å jag hade en chans att få hem henne igen.. men det gick i lås på gott å ont. Men nu får vi hålla tummarna att hon får stanna där å att dom är nöjda mä henne.

Nu är den årliga helgen mä mamma å Lasse över. Det är alltid lika roligt när dom kommer på fredan å... söndan är lika tung när eftermiddan kommer å det är dags för dom att åka hem. Å som årligt är så var det ett besök på Leksansknäckebröd å på Clas Olsson. Men iår vart besöket på Clas Olsson lite stressig för min älskade syster kom på lördag eftermiddag. Men vi hann mä allt som vi skulle å det är det viktigaste. Sen var det jätte trevlig när vi kom hem å syrran var här. Jag å mamma gjorde iordning winerbröd å sen fikade vi å hade en massa prat. Det var så skönt att syrran satt i lugn å ro å hade ingen bråska att åka hem. Men jag tackar mamma, Lasse å syrran för dom fina paken å en jätte trevli å mysig helg. Synd bara att det endast sker en gång om året :(

För många många årsen så tävlade jag aktivt inom hoppning på stor häst. Men så blev omständigheterna så att jag slutade på gott å ont. Jag skaffade en egen häst, ett fullblod som jag tog direkt från Täby galopp. Världens bästa häst.. han var ju min första E G N A häst ju. Klart att han har tagit ett stort utrymme i mitt hjärta. Men iaf så då jag fick han så la jag den stora karriären på hyllan å skulle lära upp min häst. Visst jag fick upp han till LB nivå( = 110-120) men han drog oxå mä en skada som vertinären aldrig fick bukt mä. Så till nån start på riktig nivå det kom vi aldrig men på många olika hoppträningar osv åkte vi å for på. Men så.. tog benet till slut hans ben.. han började kosta mer å mer i vetrinär å han vart halt oftare å oftare å dom kunde inte hjälpa mej. Då hade jag redan min andra underbara häst Nattis som en påläggskalv på slutet när det börjde gå ut för Affe. Men hur som jag tränade på Nattis en hel del å jag fick barn å insåg att jag måste låna ut en häst för då hade jag i sin tur skaffat nästa "kalv", en 1 åring som oxå behövde sin tid. Lånade ut Nattis.. å fick henne sönder hoppad :(. Men men så blev det så att unghästen vart jag tvungen att slakta efter att han fick problem mä magen. Sen separerade jag å fick då även sälja min älskade Nattis. Då.. dog jag.. Hade jätte svårt att se hästar.. dom fick mej att må såå fruktansvärt dåligt. Kunde inte se folk rida inte änns se häst ihagen. Ibland när jag damma mina prisrosetter å priser så drömmer jag mej tillbaka fast jag får ont imagen. Hur jag än vänder å vrider så får jag inte den svunna tiden tillbaka. Men såå idag.. fick jag hoppa den hästen som jag är medryttare på. Shit vad kul det var å dom gammla takterna satt kvar. Det var precis som att cyckla. Det värsta är att jag nu började drömma mej tillbaka nu.. Det finns en anledning till att jag inte velat hoppat..utan heller stått på backen å hjälpt folk istället. Så.. nu är det bara bita i det sura äpplet å intala mej att det inte var kul att hoppa å att det var jätte läskigt.. annars vet jag inte hur jag ska klara detta.

Jaha så är det dags för min otur igen att komma fram. Efter ett 5 månaders vikariat på ett toppen jobb så... blir man arbetslös igen. Jag blir galen på allt velande å hymmlande bakom ryggen bara. Men idag kom sanningen fram. Jag är så glad för henne som får mitt vickariat samtidigt som jag är jätte ledsen över att jag blir arbetslös igen.. men det ska ingen där få veta att jag är.. ledsen alltså. Så nu försöker jag att ge järnet.. för att visa att jag inte har lagt ner jobbet. Jag började redan förra veckan å ladda efter ett litet "bråk" mellan henne som jag jobbar mä å mej. Men det var snart över å vi drar bra ihop igen. Men får se nu bara vad jag ska göra mä mitt liv.. kan ju inte gå å vara arbetslös jämt. Visst nu rider jag ju om dagarna så jag har ju nått roligt att göra så då kommer det ju att gå lättare men ändå. Pengar behöver man ju alltid va det verkar å dom växer ju inte på träd utan man måste jobba för dom för att få dom. Jaja jag ser iaf lite fram imot att få "semester" ett tag iaf sen så blir det nog träligt å då få man ta tag i livet.

Undra vad man ska göra idagens dåliga tider. Alla eller många företag varslar, så hur ska jag kunna få ett roligt jobb. Har ett sånt faktiskt toppen jobb nu men.. det viket går strax ut å då verkar det som en annan får det. Hon har en annan erfarenhet än vad jag har å har en utbildning som jag inte heller har. Mitt jobb är aldrig tråkigt å jag har nog aldrig kännt att det är tråkigt att åka till jobbet. Eller.. jo nu tycker jag det men det är bara att bita i det sura äpplet å ta det för vad det är. Men det är ju inte kul heller att jobba mä nån som inte "vill" det igentligen av olika orsaker. Jag hoppas å håller en tumme för mej att det nån dag kommer ett jobb till mej som passar mej å mitt barn.