Farnbojantan

Nu har redan 14 dar gått. Imorrn är det dags att skilja sej från.. min älskade dotter. Då ska hon till sin pappa å hon kommer inte att komma förrns nästa söndag em nån gång till mej. Vi har inte gjort så mycket eller nått speciellt eftersom det har varit så kallt nästan hela tiden. Men hon sa det oxå nu ikväll när det var dags att lägga sej att hennes jullov hade gått så jätte fort. Så gör ju tiden.. jag känner lika dant att det känns som det var redan igår som jag fick henne till mej å nu... är det dags att köra henne till hennes pappa igen. Men man får njuta in i det längsta å bara mysa å vi avslutar våra 14 dagar mä att åka på ett dop å det ser både hon å jag fram imot. Hoppas nästa vecka går fort å jag.. ja jag känner mej redan rastlös.. man har ju haft nån hemma hela tiden så det kommer att kännas jätte tomt att nu behöva lämna henne. Men mitt i allt är jag ändå glad att hon ännu vill åka dit efter allt bråk som är tyvärr mellan mej å hennes pappa. Det skulle bespara oss alla så mycket energi. Å nu är det nytt år.. å det betyder att jag måste ta tag i mitt liv... å det är NU för ingen annan kommer att göra det åt mej.