Farnbojantan

Var nått jag längtade till i fredag när allt bara var skit. Nu sitter jag här... å gör det själv. Fast det är inte synd om mej för om jag inte hade varit så långsint hade jag kunnat varit nån annanstans nu å varit på en kina resturang å ätit å tagit imot dom där jävla blommorna. Är så trött på att få blommor.. tycker det är brist på fantasi. Ursäkta om jag är bortskämd men bara för att jag är tjej så betyder det inte att jag jämt vill ha blommor. Själv försöker jag alltid köpa nått som personen kan ha kvar å minnans. Ja jag vet att alla varken tycker eller tänker som mej men jag måste får tala om vad jag tycker i min egen blogg. Men nu börjar det bli läggdags så denna dag nåndag tar slut å ny dag börjar blomstra å har förhoppningsvis nya äventyr på gång åt mej. Men ibland tycker jag: Våga vägra Alla hjärtans dag!!!

I fredags så vart jag å mitt kära Ex osams igen.. eller jag messade mä hans söta/trevliga fru. Men hon låsas alltid att det är mitt Ex men i henns stridens hetta så genomskådar hon sej alltid + att hon skiver på ett annat sätt mot han. Sen idag så fick jag veta att hästen som jag medryttare på är såld. Det är med blandade känslor. Jag är jätte glad för tjejen som äger hästen för hon har inte riktigt vågat rida han + att han var inte en sån häst som hon trodde att han var när hon köpte han. Medans för mej.. så rinner tårarna. Jag har fått lite förmycket känslor för denna häst.. säkert för att han påminner om min riktigt första egna häst. Hästen åker nästa helg om den går igenom beskiktningen å det hoppas jag verkligen att han gör för ägaren skull som sagt.. medans jag.. kommer att gråta ihjäl mej. Känns så konstigt att det kan komma tårar över en annans häst. Men han har varit speciell, så mysig å trevlig. Har fått erbjudande att rida han hela denna vecka.. men jag känner att det kommer att vara svårt ju närmare helgen man kommer å man vet att hästen gått igenom besiktningen. Så jag ska rida en sista gång på tisdag.. å vad tårarna kommer att rulla nerför mina kinder då. Jag ska krama han hårt å jag kommer att ta mä mej morötter å äpplen å ta adjö av han. Vet att det ännu kan vara liiite förtidigt att ropa hej än men.. jag vill så gärna för både ägare å häst att han ska bli såld. Så nu sitter jag här å funderar.. nä min tid som medryttare är nog slut i å mä att hästen blir såld. För tydligen kan jag inte låta bli att baland in känslor å då kanske jag ska låta bli. För detta är jobbigt.. tror inte att jag änns grinade så här mycket när jag sålde min sista älskade Nattis. Visst jag älskade å dyrkade marken där hon gick.. men jag hade så jobbigt då att jag nog inte tänkte klart å därför inte grinna lika som mycke som nu. Fast jag har grinat många gånger sen hon såldes för hon har sålts igen å igen.. å det var verkligen inte min mening att hon skulle behöva bli en vandrings pokal så där på ålderns höst. Har tänkt såå många gånger... tänk om jag själv kunde köpa denna häst. Vad glad jag skulle vara, men.. jag kommer aldrig mer att få äga en häst. Det är bara att inse, jag har haft mitt å jag får glädjas åt att jag hade även i några år den äran att äga 2 stora hästar samtidigt innan jag vart tvungen att slakat min älskade Manne då han fick en magsjukdom.