Farnbojantan

Idag fyller jag.. å denna födelsedag får mej att känna mej så.. ja ensam sen jag vart singel. Bor 10 mil från min släkt å.. ja ibland känns det som mina riktiga vänner bor bara där oxå. Eller jag har några vänner här där jag nu bor men.. känner ändå mej så jävla ensam. Vill bara gråta... har samma känsla varje år.. vill inte fylla år. Jag säger bara det att det är tur att jag har dottern annars vet jag inte vad jag skulle göra. Ska det vara så här.. det är lika närmare jul.. då har jag oxå samma öken kännsla speciellt när det är sån här jul då hon ska fira julafton mä sin pappa. Alltså jag fixar inte snart mer. Sen.. så.. jag saknar M I N häst Nattis. Har sålt henne för lite över 2 år sen å allt för ofta kommer det över mej. Å är jag sen redan nere.. ja då blir det inte bättre. Som idag när jag redan är down ( men vad faan idag ska jag ju bara skrika yppie.. men det fasnar bara i hjärtat)så var jag in i den allra nya ägarens blogg å såg blider å läste hur glad hon å hennes barn var över henne. Alltså det var ju kul... men.. det känns sååå tungt. Jag kommer aldrig mer få en egen häst. Å jag hade en chans att få hem henne igen.. men det gick i lås på gott å ont. Men nu får vi hålla tummarna att hon får stanna där å att dom är nöjda mä henne.