Farnbojantan

Nu har jag skickat iväg mitt delgivningskvitto. Å det är ett kvitto på att jag har fått papprena å att jag delger att jag tänker slåss för att ha rätten att säga nått om min å Binas framtid. Tänker inte finna mej mer i att alltid bli överkörd, är så trött på det så hua. Men sen gäller det att komma ihåg det om man förlorar att man inte har nått att säga till om utan att den andra ska styra ännu mer än nu å har rätt till att göra det ;(.

Men vi får se vad dom tänker säga till oss på den förberedande förhandlingen, det ska bli inntressent men ändå lite läskigt å se. Men men må bästa man eller kvinna vinna i slut änden.

Jo jag kom på att onsdan innan midsommar så var jag å Anna J upp till BC på jobbet å kollade.
Alltså nog för att jag visste att det var typ: Storebror ser dej överallt men.. att det var så här ÖVERALLT detta trodde jag inte. Hua, ett under att man inte filmas på toan... ehh eller gör dom det fast man inte vet om det.  Kan ju vara så att dom inte hade den bilden uppe just då vi var upp å kollade.

Jaja efter det där besöket så tänker man på det mer å mer hur bra å att dom verkligen ser än över allt. Så innan man drar ut trosan i rumpan så tänker på att dom ser än, så då går man hellre mä det där eländet å "pinan" tills  man kommer tillbaka till vårat hus där inga kamror finns å där drar man ur dom haha!!

Säger bara det.. vårdare nä tack. Inte nog mä att man får ta mycket tjat å skit så... ser dom än precis över allt. Å det skulle jag bli galen på men man glömmer ju bort  kamrorna  ja jo men.. ibland/rätt ofta så kommer man ihåg det.

Undra om det finns nån som skulle vilja byta liv mä mej just nu??
Så mycket skit som jag får ta nu... så börjar jag nog snart bli full av skit är jag rädd.

Sen är det här vart vill jag bo... Arboga eller Sala eller... vart?
Vill jag vara singel eller vill jag inte vara det? Är det nån som vill ha mej?

Jag är ju KLAR men ändå inte klar mä mitt kära Ex, för så länge som han bråkar mö mej blir jag ju inte klar mä han men mina känslor är döda sen några år tillbaka för han.

Alltså det här att kastas mellan skratt å gråt hela tiden ;( det fixar jag snart inte. Det där att hålla skenet uppe... det är snart passerat för mej. Men... jag har snart inga tårar kvar heller så... vilken sinnesstämning ska man då vara i tro?

Tänk vad livet skulle vara enkelt om nån kunde säga till mej vad hur jag skulle leva å vart jag skulle leva den. Men den "guden" finns inte å skulle han det... så skulle jag vara motvallskärring är jag rädd. Så det är lika bäst att ingen säger nått är jag rädd.

Men jag vill bara lägga in ett sista ordspråk som stämmer så himmla bra in på mitt liv just nu:
Det är lätt att starta krig men det är svårt att sluta det!!

Nu sitter jag här å har lite ångest... vad ska jag å Bina hitta på idag då?
Jag vet, jag vet att man inte måste göra nått varje dag men... jag blir lite rastlös å sen så är det ju en chans att slippa diska å sen städa tvättstugan. Men sen är det ju äntligen bra väder ute å då blir jag rastlös.

Men men det får väl lösa sej på nått sätt, Inga verkar iaf inte heller vilja göra nått så... det blir nog så att jag får diska å sen vill jag hellere göra tvättstugan idag när jag är ledig än göra det när jag har jobbat.

Så jag ska snart bita i det sura äpplet!

Så nu var den dagen över, har haft det jätte trevlig mä Ann-Louise å Ida + Anna å Rasmus å Fanny på dagen i Sätrabrunn. Där var vi i flera timmar å barnen + Anna haha dansa runt stången i en hel timma. Det var jätte skoj för dom att dansa så länge å många roliga danser.
Sen lite senare var vi hem till en annan Anna å Vicce + Linda å hade det jätte trevligt. Vi åt färsk potatis å sill, prinskorv å köttbullar samtidigt som vi satt å ljög ihop.
Men det bästa var när vi sjöng.... å vad heter det då ( Anna hjälp mej vad heter det där playstation 2 spelet?) det var som karioke men man tävla mot varann, det var skit kul men jag förlora hela tiden. Vi körde bara engelska låtar å jag är helt värdelös på engelska så där torska jag å sen jag har ju INGEN haha sång röst så...

Men vädret har varit både typiskt midsommar väder å inte.
Det kom 2 korta skurar när vi var på Sätrabrunn ( dom senaste årens typiska väder) sen så sken det faktiskt upp så efter kl 18 kom det inte en regn droppen å solen sken, å det är inte så vanligt att den skiner när det är midsommar.

Men nu får vi se... nu ska det väl vända igen å bli mörkare ute om kvällarna igen. Tänk vad tiden går fort... fast jag vantrivs här så.. går tiden så fort å det är väl på gott å ont kan jag tycka. Tänk att jag har redan bott här å själv i 15 månader. Det kan jag knappt fatta själv. Men det är tur att man inte fattar allt å förstår.... hur skulle världen då se ut??

Nu är det sommar å sol å ko skit ihagen!!

Det känns i kroppen på mej som är singel att det är sommar, då kommer den här rastlösheten smygande om att man vill vara 2. I detta 2 samhälle så är det ibland som man vill ha nån vid sin sida men.... visst det finns gånger det är såå skönt att vara själv men det är nästan lika många gånger man vill vara 2.

Jag vill ha en kille men... ändå inte.
Det är ju så hemskt ibörjan på ett förhållande, det där när man fortfarande inte känner varann utan att man håller på å lär känna varann. Det är en hemskt tid tycker jag som är blyg men ändå är det en "mysig" tid kan jag tycka att det är.

Ja ja jag har ju inte varit själv så jätte länge + att jag har en lite dotter så... för mej gäller det att skynda långsamt. Å det gör jag så gärna vill inte kasta mej in i första bästa. Känns lite så på mitt Ex men det är hans liv.
Jag tänker på mej å MITT barn i första hand att vi ska ha det bra sen... kan en ny kille få komma. När jag har kysst rätt groda å det är han mä stort H så.. är han välkommen in.

Tills dess ska jag njuta av midsommar afton imorrn å bara njuta å leta å kolla runt. Ibland finns det nån pudding at kolla på å ibland inte. Han finns kanske där jag minst anar det......

Jag har aldrig märkt av den dagen nån gång i mitt hela LÅNGA liv jag är ju så gammal att det har passerat några.

Jag har det rätt jobbigt runt mej just nu så det passade ju bra att det kom en fredagen den 13de å gav mej OTUR!!

Det började på morronen när jag var på väg in till jobbet. Då från ingenstan framför bilen kommer en svart katt utspringandes. På min sida så jag klippte den med både fram å bakdäck. Så den katten dog, stanna å kolla för att se om den hade ett halsband så jag kunde ringa till ägaren å berätta. Men jag ville ju inte ta så mycket i katten för ifall den hade gått sönder nånstans. Men tyvärr så hade den inte det vad jag kunde se å känna på det lilla jag tog på den. Jag hann bara "knuffa" den lite åt sidan innan jag hörde att det kom en "stor" bil så jag vart tvungen att åka men katten låg då iaf nära vägkanten.

Sen väl på jobbet så var det en del strul å problem som spädde på denna dag.

När jag kommer hem hade mina fort körningsböter på 1500 kr kommit. Jag hade kört 77 på en 70 sträcka åååå så onödiga pengar. Kunde ha gjort nått roligare för dom, känns det som.

Sen skulle jag diska å tippar ut en bunken mä vatten å olja i över mina kläder å golv, då kom det svordomar som inte var så barnvänliga precis.
Lite senare skulle jag gå in å kolla på teve å då på nått vis fastnar ena tån i byxbenen å håller på göra så jag rammlar.

Då var jag så trött på min otur så att jag nästan börjar grina å jag tänkte nu törs jag inte göra nått mer för då händer det snart nått allvarligt.

Men det gjorde det inte tack å lov men det som hände var tillräckligt. Så nu förstår jag varför dom säger att man har otur på fredagen den 13. Nästa gång... ja då tänker jag inte gå upp ur sängen för detta vill jag inte vara mä om nått mer.

Måste ju komma ihåg att skriva här oxå ibland oxå. Men det är inte så lätt å så ska man ha nått att skriva oxå. Men det kommer väl. Kommer jag bara igång att blogga så då blir det väl massor så ingen haha orkar läsa allt här istället.
Men nu får det räcka för den här gången så...
Hej så länge!

Då vi gick isär för för snart 15 månader så hade vi en liten hund (jack russel) å så hade jag en häst å dottern hade en lite shettis som hon fått av min pappa i doppresent.
Hästen är Binas stora ögonsten!  Men då vi gick isär så fick jag sälja min häst tyvärr men jag är vuxen så... Hunden trodde jag att vi skulle göra oss av mä så jag började kolla efter ett nytt hem åt henne. Då vart ex arg på mej å sa att den skulle stanna. Å det vart ju jag glad över för då kan jag träffa henne ibland. Sen frågade jag om Binas häst Berta, men den skulle ju självklart stanna eftersom det var Binas häst å han bodde ju så han kunde ha henne kvar.

Så kort efter att vi gått isär så hittade ex en ny tjej. Å 8 månader så flyttade hon in på hans gård mä sin nordsvensk.. Å ihop mä den flytten så förändrades det mycket för både hunden å Bina. Hunden fick inte längre sova i varken sängen eller i soffan fast hon har gjort det då i ca 8 år. Å det var en del som ändrade sej för barnet oxå.

Först försvann hunden för den håra så mycket å den tog in så mycket grus å eftersom hon är mycket vit så behöver man duscha henne ibland flera gånger om dan när det är höst å det regnar mycket.
Det tog Bina hårt så då hittade dom på att det var en grävling under logbotten som Ester slogs med.

Sen nu... kommer nästa dråpslag... Ex tycker att hennes häst ska bort!!!

Observera att i början skulle både hästen å hunden så självklart vara kvar å nu ca 6 mån efter att den nya flyttat in så ska "alla" djur bort.

Så nu får jag den äran att köra iväg Berta till den nya lilla ägarinnan som kommer att bli jätte glad... men vad min dotter då då....?
Det som är bra i det hela är att hon går tillbaka till han som ägde Bertas mamma Sara som han fick när han var liten. Det är ju bra i det JÄTTE dåliga för då kan vi åka å hälsa på Berta när anden faller på.

Men det kommer att vara sååå jobbigt att köra iväg hästen å sen åka hem utan häst. Men Erik får berätta för sitt barn varför Berta försvinner å att Bina inte äger Berta längre. För det är han/DOM som inte vill ha Berta kvar. Det som är det tråkiga är ju bara att Bina hade bara kunnat haft Berta ett år till för sen hade hon vuxit ur Berta. Men hon fick inte ett år på sej att vänja sej mä tanken att snart ska Berta göra ett annat barn lika glad som Bina har varit över Berta.

Jag hoppas att Erik kommer att må ännu sämre än mej bara. Det jag kan tycka är bara varför ger man barnet en ny ridhjälm när hon fyller i slutet på maj för att sen vilja göra sej av mä hästen efter ca 3 veckor??? Är för mej en gåta som jag aldrig kommer att få svar på