Blir så trött..
Att det ska vara så svårt att dra jämt om ett barn när man går isär. För 17 barnet blir ju lidande ju. Å vi föräldrar ska ju vara ett föredöme för barnen tycker jag.
Jag sitter nämligen i denna sits där jag å barnets pappa inte drar jämt. Nu har vi varit på lite olika ställen å fått hjälp så nu börjar väl livet ordna upp sej igen för oss alla å framför allt för barnet.
Men man känner att det är ju alltid nått att bråka om.... som tex tandläkartider osv..
När vi gick isär så trodde jag aldrig att vi skulle slåss om barnet, men jo då det skedde men hade nog inte skett om inte en 3dje part lagt sej i så mycket som den gjorde.
Då barnet är skrivet hos pappan så får jag jobba å kämpa för allt för att få info om tex skolkort, skolskjuts, tand å läkar tider. Nu har jag nog snart kontaktat alla distanser så nu finns det snart inte fler att kontakta. Men.. fatta att det ska vara så här när man har delad vårdnad. Men iofs hade den andra partner som får alla papper kunnat varit mer samarbets villig så hade allt varit så mycket enklare.
Men men barnet blir ju snart 15-18 år å då kommer det att bli ändring nånstans... hoppas jag.
