Farnbojantan

Usch för 3dje året irad så här runt advent och jul så åker mitt humör upp å ner. Det är lite jobbigt när det gör det. Ena minuten så är man pigg å glad för att nästa minut/dag så.. är jag i botten å vill bara grina. Å varför det är så här vet jag inte riktigt men... det är nog pengarna som jag känner att dom inte kommer att räcka till, till allt som ska å bör handlas inför jul. Sen är det den här.. saknaden.. efter mitt allt. Lider när jag vet att dom inte är helt snälla mot henne och hon tycker att det är jobbigt att fara fram å tillbaks å hennes största önskan som tyvärr ALDRIG kommer att bli uppfylld att hennes pappa och jag ska bli tillsammans igen. Jag vill absolut inte det men.. ibland så känner jag att bara för att få vara med henne jämt å alla högtider å för att hon ska få sin önskan uppfylld. Men nä hon får tyvärr med ett tungt modershjärta fortsätta att drömma å hoppas. Jag kan bara försöka ge henne en massa annat som hon önskar så att hon ändå får vara lite lycklig några få stunder om året iaf. Undra vad som förväntas hända under 2011.... skulle vilja veta men.. är nog bäst att inte veta det. För då kanske man inte löser det bästa ur den synvinkeln å för stunden. Ödet ska man nog inte å bör man nog inte kunna styra men.. ibland rätt ofta skulle jag vilja kunna det iaf. Jaja den som lever får väl se....

Då sitter jag här fredan innan första advent... å är allt utom kry. Men det känns inget bra ska ha middagsgäster imorrn å jag är allt utom laddad för det men tar jag det inte imorrn rinner tiden iväg å vips är julen å nyår över å det har runnit iväg pinsamt mycket tid för en "tack för presenten" middag. Så jag måste orka imorrn känns det som. Men jag har inte mitt älskade dotter hos mej detta advent.. är lite bortskämd med att ha henne hos mej då det ska pyntas och fejjas. Men inte iår utan får göra det själv, julen får mej alltid ur balans sen jag å barnets pappa gick skilda vägar. Det är absolut inte han jag saknar ( efter allt ont han gör mot mej å allt som han tillåter hans kära/söta fru göra mot dottern utan att han lägger sej i) utan jag saknar att ha henne med mej på allt kul som tillhör julen. Alla julmarknader, kunna julpynta, julmiddagar osv osv men.. nu är det bra att gilla läget å acceptera att jag kommer inte att ha henne hos mej jämt så man aldrig behöver välja å fundera på om vi kan göra det tillsammans eller inte. Nu är jag dessutom genom förkyld å skulle behöva lite glatt uppmuntran ihop mä ju julmusik, glögg och julsaker som plockas fram imorrn. Det får gå det oxå, har ju inget val för jag vill ju ha fram julsakerna oxå så jag kan börja njuta som så många andra redan tjuvstartat å gör.