Farnbojantan

Jaha så är det dags för min otur igen att komma fram. Efter ett 5 månaders vikariat på ett toppen jobb så... blir man arbetslös igen. Jag blir galen på allt velande å hymmlande bakom ryggen bara. Men idag kom sanningen fram. Jag är så glad för henne som får mitt vickariat samtidigt som jag är jätte ledsen över att jag blir arbetslös igen.. men det ska ingen där få veta att jag är.. ledsen alltså. Så nu försöker jag att ge järnet.. för att visa att jag inte har lagt ner jobbet. Jag började redan förra veckan å ladda efter ett litet "bråk" mellan henne som jag jobbar mä å mej. Men det var snart över å vi drar bra ihop igen. Men får se nu bara vad jag ska göra mä mitt liv.. kan ju inte gå å vara arbetslös jämt. Visst nu rider jag ju om dagarna så jag har ju nått roligt att göra så då kommer det ju att gå lättare men ändå. Pengar behöver man ju alltid va det verkar å dom växer ju inte på träd utan man måste jobba för dom för att få dom. Jaja jag ser iaf lite fram imot att få "semester" ett tag iaf sen så blir det nog träligt å då få man ta tag i livet.

Undra vad man ska göra idagens dåliga tider. Alla eller många företag varslar, så hur ska jag kunna få ett roligt jobb. Har ett sånt faktiskt toppen jobb nu men.. det viket går strax ut å då verkar det som en annan får det. Hon har en annan erfarenhet än vad jag har å har en utbildning som jag inte heller har. Mitt jobb är aldrig tråkigt å jag har nog aldrig kännt att det är tråkigt att åka till jobbet. Eller.. jo nu tycker jag det men det är bara att bita i det sura äpplet å ta det för vad det är. Men det är ju inte kul heller att jobba mä nån som inte "vill" det igentligen av olika orsaker. Jag hoppas å håller en tumme för mej att det nån dag kommer ett jobb till mej som passar mej å mitt barn.

Jag kan inte förstå varför folk eller många alltid å ofta ska lägga nästan i blöt. Å vissa kastar sten när dom sitter i glashus. Men men visst kan jag nog oxå göra det ibland men.. känns inte så ofta som andra i min omgiving gör.