Farnbojantan

Då sitter jag här fredan innan första advent... å är allt utom kry. Men det känns inget bra ska ha middagsgäster imorrn å jag är allt utom laddad för det men tar jag det inte imorrn rinner tiden iväg å vips är julen å nyår över å det har runnit iväg pinsamt mycket tid för en "tack för presenten" middag. Så jag måste orka imorrn känns det som. Men jag har inte mitt älskade dotter hos mej detta advent.. är lite bortskämd med att ha henne hos mej då det ska pyntas och fejjas. Men inte iår utan får göra det själv, julen får mej alltid ur balans sen jag å barnets pappa gick skilda vägar. Det är absolut inte han jag saknar ( efter allt ont han gör mot mej å allt som han tillåter hans kära/söta fru göra mot dottern utan att han lägger sej i) utan jag saknar att ha henne med mej på allt kul som tillhör julen. Alla julmarknader, kunna julpynta, julmiddagar osv osv men.. nu är det bra att gilla läget å acceptera att jag kommer inte att ha henne hos mej jämt så man aldrig behöver välja å fundera på om vi kan göra det tillsammans eller inte. Nu är jag dessutom genom förkyld å skulle behöva lite glatt uppmuntran ihop mä ju julmusik, glögg och julsaker som plockas fram imorrn. Det får gå det oxå, har ju inget val för jag vill ju ha fram julsakerna oxå så jag kan börja njuta som så många andra redan tjuvstartat å gör.