Farnbojantan

Varje kväll dom sista veckorna nu när jag ska gå å lägga mej så tänker å tänker jag. Så mycket att jag håller på å blir galen. Det är om allt möjligt som jag tänker på men.. mest snurrar det om huvet om min kompis häst som jag håller på å hjälper till å rida in, eller nu tänkte jag å igen å börjar inte det kalla att rida in på han längre. För nu sitter Rosie på han å travar ihop mä mej på Lady som är mamma till Loke. Sen igår red hon till å mä först å travde på en liten okänd mark. Men han travar på som inget har hänt. Att jag tänker på det är ju igentligen inte negativt för att jag hjälper till för att jag tycker att det är så kul att kunna hjälpa till om jag kan å jag själv tycker att jag har kunskap för det. Men det kunde vara kul att sova nästan direkt när jag lägger mej, så som jag brukar kunna göra. Om man ändå kunde göra omvänt.... jag tänker på dan å när jag lägger mej för att sova så sover jag. Jaja snart ät min utmaning att hjälpa Karin att få sin Loke inriden, då får jag gå vidare utan dom :(. Kommer att kännas konstigt för nu har jag varit hos dom nästan jämt (känns det som) sen...tja det börjar vara några veckor nu. Så undra vad jag ska göra då? Jag tror att jag vet.. ska nog börja mä min ridning igen. Har en häst som man kan skoja å säga (men lite sant är det oxå) står å väntar på att jag ska börja rida henne. Så vem vet här nu vad som händer om några veckor för då går Loke på en välbehövlig semester om jag inte redan då upptar min ridning. Har ingen super bråska men det är ju såååå härligt att rida när det är sol å ljumna kvällar ute.