Hoppning!!

För många många årsen så tävlade jag aktivt inom hoppning på stor häst. Men så blev omständigheterna så att jag slutade på gott å ont. Jag skaffade en egen häst, ett fullblod som jag tog direkt från Täby galopp. Världens bästa häst.. han var ju min första E G N A häst ju. Klart att han har tagit ett stort utrymme i mitt hjärta. Men iaf så då jag fick han så la jag den stora karriären på hyllan å skulle lära upp min häst. Visst jag fick upp han till LB nivå( = 110-120) men han drog oxå mä en skada som vertinären aldrig fick bukt mä. Så till nån start på riktig nivå det kom vi aldrig men på många olika hoppträningar osv åkte vi å for på. Men så.. tog benet till slut hans ben.. han började kosta mer å mer i vetrinär å han vart halt oftare å oftare å dom kunde inte hjälpa mej. Då hade jag redan min andra underbara häst Nattis som en påläggskalv på slutet när det börjde gå ut för Affe. Men hur som jag tränade på Nattis en hel del å jag fick barn å insåg att jag måste låna ut en häst för då hade jag i sin tur skaffat nästa "kalv", en 1 åring som oxå behövde sin tid. Lånade ut Nattis.. å fick henne sönder hoppad :(. Men men så blev det så att unghästen vart jag tvungen att slakta efter att han fick problem mä magen. Sen separerade jag å fick då även sälja min älskade Nattis. Då.. dog jag.. Hade jätte svårt att se hästar.. dom fick mej att må såå fruktansvärt dåligt. Kunde inte se folk rida inte änns se häst ihagen. Ibland när jag damma mina prisrosetter å priser så drömmer jag mej tillbaka fast jag får ont imagen. Hur jag än vänder å vrider så får jag inte den svunna tiden tillbaka. Men såå idag.. fick jag hoppa den hästen som jag är medryttare på. Shit vad kul det var å dom gammla takterna satt kvar. Det var precis som att cyckla. Det värsta är att jag nu började drömma mej tillbaka nu.. Det finns en anledning till att jag inte velat hoppat..utan heller stått på backen å hjälpt folk istället. Så.. nu är det bara bita i det sura äpplet å intala mej att det inte var kul att hoppa å att det var jätte läskigt.. annars vet jag inte hur jag ska klara detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0