Farnbojantan

Jag som trodde att man bara åkte ner på 60 m men misstänkte att det kan vara svårt att fixa bord där men.. det kan ju ha löst sej på nått sätt att det gick. Men men nä nä vi var ända ner på 155M.. som började mä en skakig hisstur på 4min å 13 sek. Hua jag som INTE riktigt gillar hissar :( gillade inte riktigt denna resa. Jag började må illa å vart lite rädd.. tänk om nått händer där nere, ja har ju iaf min dotter mä mej. Det tog mej flera minuter innan denna ångest släppte å jag glömde att vi satt så långt ner. Men det var en upplevelse det var det ju, som man ändå var lite stålt över bara man började ta in alla intryck som blev. Maten var helt okej, inte wow men den var ätbar. Det var inte fullt så denna middag verkar/verkade inte vara så efter frågad som jag trodde. Men vi var iaf 22 pers mä oss 3. Det ända smolket i bägaren var att ett sällskap hade fått lite för mycket innan för västen å sjöng å skrållade å det ekade bra i det gruvrum som vi var i. Vilket jag kan tycka att det inte passade sej av flera skäl, vi var ju inte ett slutet sällskap å då tycker inte jag att man gör så. Å ibörjan när dom drog igång så var jg orolig över att berget skulle börja röra sej.. haha eftersom jag var rädd. Men detta var helt klart en... KUL GREJ!!!!