Farnbojantan

Fick för några timmar sen veta att min älskade Nattis är till salu ringde. När Monika ringde så hörde jag på hennes röst att Nattis var till salu igen. Jag förstog det långt innan hon sa nått. Det är 2 andra gången på 3 år som hon är till salu, nu har hon blivit den vandrings buckla som jag inte vill att hon skulle vara *gråter* å på det har hon blivit 3 år äldre oxå. Vilket betyder att hon nu är 17 år, ska hon behöva vandra då. Tänk om jag hade ett förhållande som jag bara kände att det här är helt rätt så hade jag "tvingat" han att bygga stall å bygga hagar så man kunde få hem henne igen. Å så ett jobb på det sen så skulle lyckan var gjord. Men.. så ser inte mitt liv ut tyvärr så vad kan jag göra.. inget.. verklige inte å det känns så piss. Varför ska det var sååå himmla svårt att sälja häst för, så svårt är det ju inte att köpa häst. Vad det verkar iaf. Men om man köper en liten stor häst till sin 13-14 åriga dotter varför vet man inte då vad man köper???????? Alltså nått måste ha hänt... varför byter man bort snälla/fina å super snälla Nattis mot en B ponny visserligen mä hoppin rikting för. Menar det är ju nästan 28 cm skillnad i höjden. Ähh får inte lägga ner energi på det här... hur det nu ska gå. Har andra tyvärr mycket viktigare bekymmer. MEN TÄNK OM MAN KUNDE KÖPA HEM HENNE IGEN!!!!!!!!