Flåt en speciell person!!

Jag vill så jätte gärna träffa dej men.. alltså du har blivit en sån där person som jag har sagt till dej att jag behöver träffa dej för ev kunna glömma dej..... Men.. skit  å skit är inte så kaxig i verkligheten som på telefon å mess. Flåt....

Var verkligen  på g att träffa dej ihelgen men.. så var det dubbdäcken oxå. Dom byttes igår först. Men jag var för feg att ringa dej.. även om jag gillar att höra din röst å du är såååå rolig, trevlig att prata mä.

Anledningen till min feghet är att du bor så långt ifrån mej å.. jag är.. tyvärr inte flyttbar. Men jag vågar inte tro att du är flyttbar. Å därför så är jag nog så rädd att träffa dej.
Tänk om jag/vi vill mer... hur ska vi då gå vidare när vi inte kan träffas varje helg å du har lite "konstiga" arbetstider. Å det kommer att bli svårt att få till allt å sen som sagt jag vågar inte tro att du vill flytta upp!!!

Vill bara på detta vis säga att.... ska vi lägga ner detta *gråta, gråta*????
Känns som att vi/jag behöver/skulle behöva gå vidare men jag kommer ha svårt att glömma dej.

Snälla du.. vad säger du.. hur seriös är du????

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0