Farnbojantan

I onsdags så vart träffen äntligen av.. den har varit på g såååå många gånger men sen har det varit det ena mä det tredje. Jag åkte dit med drarriga knän.. känndes så. Var framme i god tid så jag slapp komma sist, för det är nästan jobbigare. Jag hoppades att jag skulle bli mycket klokare efter detta men det blev jag inte. Vänder å vrider för å mot... men nä jag blir inte klokare på detta. Jag skämms över att jag inte hann umgås så länge bara, ville men kände mej små stressad för att jag skulle hem å rida efteråt å så var det jobb nästa dag. Men efter jag inget hört så är det "bara" att släppa å sen gå vidare. För min del så känns det mest som jag skulle vilja mötas några flera gånger innan jag kan säga nått men man kan ju aldrig tvinga sej på nån. Så nu ska jag börja fundera på annat.. haha undra vad genom att jag har tänkt en hel del på denna person. Men men förlorar man 1 så står det 1000 åter......