Farnbojantan

Imorrn är det sprut dags för liten å eftersom det är min vecka å att jag vet att hon är sprut rädd så vill jag vara mä henne som ett stöd. MEN... så är jag inget bra stöd för jag är precis lika spruträdd.
Som alla sprutor som dom får när dom är små... uj uj så jag har lidit. Jag har varit räddas å den sista hon tog så fick vi tvångs hålla henne lite å det känndes allt utom kul när man vet hur himmla rädd man själv skulle vara i hennes ställe.


Men trotts min spruträddsla så tog jag min sista stelkrampspruta helt frivilligt i gymnasiet. Tänkte eftersom att jag håler på mä hästar så är det bra att vara vaccinerad.
Men hahah jag har börjat inse att nu när jag har åter upptaget denna hobbie så funderar jag på att hua ta en ny sån. Känns som det är bra att ha om man blir biten, sparkad eller får nått sår å man blir smutsig i det.

Men men som sagt eftersom jag har sån räddsla så.. är det inget som jag direkt ringer å bokar en stelkramp.

Men hoppas hoppas jag å Bina överlever morrondagen. Hon sov nu men hoppas att jag somnar lika bra som hennes sen bara. Men jag kommer väl ligga å vända å vrida mej.

Men vi överlever nog.. men det visar sej imorrn om å hur vi gör det ...